saknaden svider lite i hjärtat på mig.
Hon till vänster är världens underbaraste och tappraste person, jag älskar och saknar henne massor.
Men en vecka till klarar jag av att vänta, men sedan äruu fan min. Kämpa på syssis.
Jag ber förresten om ursäkt för min frånvaro här i bloggvärlden men det är så att det vrekligen livet tar allt för mycket tid av mig just nu. Men snart har stormen passerat tror jag. Nu ska jag för den delen göra i ordning lite här i läggan (nog för att det radan är fint stolt) ska ha en liten fest här ikväll. Imorgon så fuderade jag på att följa sandra och compani ut på krogen,det är som så kul att dom vill ha med mig :)Fast vi får vääll se hur jag mår efter ikväll.
Jajja nu kallar livet på mig igen, ha en bra dag/helg om jag inte hinner in nå mer.
Herråå.