Emma

jaha, då har man varit i luleå då. jag måste faktiskt säga att jag hade haft högre förväntningar än vad som var, men rent allmänt var det trevligt ^^
snacka om att dom har lyxig matsal, å annan mat, kankse det dock var för att det egentligen var en resturang för studenterna, men ändå.
alla elever blev uppdelade i grupper, och våran lilla klass som bestod av 7 elever som hade anmält sig fick då lov att gå med en hel drös kalix människor.. kunde inet låta bli att skratta då &då, man kunde jävlat se att dom var från kalix. det riktigt lös det om dom.
Och som vanligt kan inet jag å hanna hålla mun särskilt länge, så istället för att börja tjeeefta satt vi å gapskratta ett antal gg :)
timecrime partners! eller hur de nu va !
dock lite långtråkig teater.... men så äre :)

HUVUDVÄRK säger jag då bara !

kom på mig sj i bussen om att sitta å tänka på en sak. försökte slå bort tanken, men den droppa bara in hela tiden. gaaaaaaalet !

vet inet vad jag ska skriva.. så jag låter nog bli !
och alla ni som trode att jag verkligen ville dö, det vill jag inte, var bara en kännsla just då.

JAJJA HERRÅÅ :D

jag vill dö.
är inte levande ens en gg , kan inte tänka, kan inte känna, kan inet tro på nå annat än att det kommer vara såhär hela livet.  förlåt men börjar tappa hoppet.

mamma, jag saknar dig.. :'/
lyssnar på helen sjöholm: jag vill känna att jag lever.
den påminner mig om dig så mkt.. saknar mitt rum, sakar min lillasyster..

både du och jag vet att det håller på att ta slut snart...
det ser man baara genom ditt beteende..
känns inte likadant längre.. :'/

kan inte fatta att du ens sa sådär, kan inet fatta att du gör så mot mig för nånting jag inte ens kan styra, lägg av nu förfan !
seriöst orkar inet av det mera om duinte visar lite uppskattning,
får fortfarande inte in det.....att du gjorde sådär !
du sa det dära en gång för mycket nu !

saknar.. saknar,
vet inte vad jag vill eller känner längre, vet ingenting, min tankar bara klumpar ihop sig,
sen är jag för orkeslös att jag inte orkar tjorva upp dom.

jag vet inte vad jag ska säja..jag vet inte vad jag ska göra..tydligen räcker jag inte till..
och tydligen så var detta då rätt för dig.
jag är lessen men jag kan ju inte heller göra mer nu då..
ni har ju gjort erat val.
och tydligen så anser ni att jag inte är frisk och då kanske det är det rätt för er att inte bo hos mig.
vad vet jag för tydligen så vet pappa och ni vad som är bättre för er.
Jag får alltså veta att han går och har panik när ni bor hos mig.
ja vad ska jag säja..annat än att det är ju konstigt att han inte sett till att ni ska bo någon annanstans då..
men vad bra att ni har pappa..
och vad bra att ni är ense..
vänder och går..



Finns inga mer tårar att spilla mer, finns enbart saknad över vad som skulel kunnat finnas dära, men som inte längre gör det .. vill inet gråta över detta mer, vill bara få gå vidare. :'(
Tänk att ingen kan förstår våran situation? vi har inet ens ett hem att komma till längre. vi står där bara , uatan nånting längre,


/ Emma,  

Brrrr, iskallt vare idag att gå ut å gå haha !
men kom dock på ett eget skämt, det var kungligt , tror jag har skratta massor. =)

jaa, imorrn kl 8 på morron , sätter utredningsenheten igång , och allt skit, jag hoppas nu bara det kommer gå igenom eftersom det är ohållbart att leva såhär någon längre tid.
känner hopplösheten skölja över mig , och det känns som om allt detta bara är onödig tid, det kommer väll inte föändra nånting ? det kommer juh isåfall ta månader att få ett eget booende, och hur ska vi klara oss i detta lilla tills dess..
men jajja det är väll något jag måste gå  igenom,


måste skriva det här eftersom vi inet hörs av nå mer, och att jag vet att du brukar vara här och läsa.
men som du sa åt mig innan jag tog min packning och lämnade er på ERAN begäran, hoppas du har ett bra liv Emma, joo tack mamma jag ska försöka , jag ska försöka med all kraft jag har, att kunna glömma det här å gå vidare, känns ledsammt att vi inte kunde gå igenom det här som en familj, men eftersom vi verkligen var så oönskade, och att duverkligen inet ville ha oss kvar, att du till och med skulle ringa polisen om vi inet lämnade huset, så går vi vidare själva nu...
Finns inget att komma hem till längre, inget annat än otryggheten, och tystnaden att återvända till.
Jag vill inet bli utkastad nå mer.. å jag vill inet sätta pappa i den positionen att han ska måsta gå och ha panik över att han inet vet vad han ska göra, det är ohållbart, för jag vet att om vi kommer hem igen så kommer det komam fler och fler dagar som ni slänger ut oss, det orkar ingen i längden..
Vill inet hem och känna mig misslyckad mer, och förlåt om vi nu skämmer ut dig som dina döttrar,
"Jag är så less på att jämt måsta höra hur dåliga du och din syster är" , det värmer, tack..

jajja det var det de! nu ska jag vidare, till nästa punkt, och det är att gå å dricka nånting, är törstig så gudförbannat.
Och jag vet , jag ska våga! och jag ska klara't !

*tjingeling.