då vare fredag !
jaa kan inte klaga på nå lektioner idag, eftersom vi bara haft ett fåtal. det är lite tråkigt faktiskt.
idag har varit en gode kännslosamm dag för mig, mycket att tänka på osv, känner mig kluven.
vissa stunder kan jag vara glad, men andra sjunker jag djupt, det är inte roligt längre då hjärnan snurrar av alla tankar och humöret går upp och ner.
hur ska jag nånsin kunna förklara till nån hur jag egebtligen känner?!, ingen skulle förstå, skulle väll gå runt i huvvet på dom om dom ens försökte, vill inte någon ska må dåligt av saker jag känner så därför, ligger det kvar inne hos mig. det det säkert kommer ligga ett bra tag framöver.
egentligen borde jag vara nöjd för tillfället, vill inte blicka bakåt, för där finns det saker jag inet vill se igen, saker jag inet vill uppleva en gång till. finns mycket tankar och frågor som varför ? där, ungeför för en sommar sen nu , låg jag på botten , och kämpade för att andas, jag hade inget hem att komma till , eftersom jag inte ville se min pappa igen för saker han gjort mot mig, vill inte komma hem till mamma där skilsmässa, och depprisson låg som en dimma över huset, ville inte komma hem till att se min lillasyster lida av alla skrik bråk och elände, ville inte se min mamma ligga i soffan och gråta som vanligt, ville inet börja brottas och slåss med henne på badrumsgolvet, och framför allt ville jag inte gå in till min älskade systers rum, sitta där och gråta skrika, för att sedan se hennes tårar rinna, ville inte mera, därför var jag ute mycket, var borta i prencip hela tiden, kom hem för att äta, och for sedan bort, på helgerna bestod det av fyllor, med vissa personer som jag inte tycker om i nuläget, det bestod av att mammas kompissar skrek åt oss för att vi var borta, där i ett hus på pitsund, blev hela min familj förstörd.
sedan vi flyttat till berhsviken återigen, så blev allt så småning om värre, ussh vill inte tänka på de, alla kramper som jag hade när jag låg på golvet, mamma fick hålla i mig så at jag inet skulle göra något, sedan blev det överdoser av min sömnmedicin, tänkte att jag ville bli däckad, jag ville få sova så djupt, att jag inet skulle vakna morronen därpå, men det gick inet alls så, som tur var, det sluta med att jag svimmade nån timma efter, och solg huvvet i ett bord, sen vaknade jag upp av att hela min familj var samlad kring mig och skulle ringa sjukhuset, men jag sa att jag klarade mig, att jag var okej, sen låg jag och spydde resten av kvällen...sen började vi på familjeterapi och så fortsätter det.
men just nu kan jag säga stolt att jag mår så otroligt mycket bättre, idag vet jag hur jag ska ta hand om mig själv, och jag klan även lyssna på andra igen., det året är äntligen över ! aldrig mer ska jag dit igen, men nu är jag frii från det. och är faktiskt lycklig igen !
ikväll ska jag och min UNDERBARA bansii ha kul, och jag hoppas att min syssis vill vara med.<3
Hold on. if you feel like letting go, hold on, its gets better then yoou know. We all have the same things to go thrue, Hooold ooon.
idag har varit en gode kännslosamm dag för mig, mycket att tänka på osv, känner mig kluven.
vissa stunder kan jag vara glad, men andra sjunker jag djupt, det är inte roligt längre då hjärnan snurrar av alla tankar och humöret går upp och ner.
hur ska jag nånsin kunna förklara till nån hur jag egebtligen känner?!, ingen skulle förstå, skulle väll gå runt i huvvet på dom om dom ens försökte, vill inte någon ska må dåligt av saker jag känner så därför, ligger det kvar inne hos mig. det det säkert kommer ligga ett bra tag framöver.
egentligen borde jag vara nöjd för tillfället, vill inte blicka bakåt, för där finns det saker jag inet vill se igen, saker jag inet vill uppleva en gång till. finns mycket tankar och frågor som varför ? där, ungeför för en sommar sen nu , låg jag på botten , och kämpade för att andas, jag hade inget hem att komma till , eftersom jag inte ville se min pappa igen för saker han gjort mot mig, vill inte komma hem till mamma där skilsmässa, och depprisson låg som en dimma över huset, ville inte komma hem till att se min lillasyster lida av alla skrik bråk och elände, ville inte se min mamma ligga i soffan och gråta som vanligt, ville inet börja brottas och slåss med henne på badrumsgolvet, och framför allt ville jag inte gå in till min älskade systers rum, sitta där och gråta skrika, för att sedan se hennes tårar rinna, ville inte mera, därför var jag ute mycket, var borta i prencip hela tiden, kom hem för att äta, och for sedan bort, på helgerna bestod det av fyllor, med vissa personer som jag inte tycker om i nuläget, det bestod av att mammas kompissar skrek åt oss för att vi var borta, där i ett hus på pitsund, blev hela min familj förstörd.
sedan vi flyttat till berhsviken återigen, så blev allt så småning om värre, ussh vill inte tänka på de, alla kramper som jag hade när jag låg på golvet, mamma fick hålla i mig så at jag inet skulle göra något, sedan blev det överdoser av min sömnmedicin, tänkte att jag ville bli däckad, jag ville få sova så djupt, att jag inet skulle vakna morronen därpå, men det gick inet alls så, som tur var, det sluta med att jag svimmade nån timma efter, och solg huvvet i ett bord, sen vaknade jag upp av att hela min familj var samlad kring mig och skulle ringa sjukhuset, men jag sa att jag klarade mig, att jag var okej, sen låg jag och spydde resten av kvällen...sen började vi på familjeterapi och så fortsätter det.
men just nu kan jag säga stolt att jag mår så otroligt mycket bättre, idag vet jag hur jag ska ta hand om mig själv, och jag klan även lyssna på andra igen., det året är äntligen över ! aldrig mer ska jag dit igen, men nu är jag frii från det. och är faktiskt lycklig igen !
ikväll ska jag och min UNDERBARA bansii ha kul, och jag hoppas att min syssis vill vara med.<3
Hold on. if you feel like letting go, hold on, its gets better then yoou know. We all have the same things to go thrue, Hooold ooon.
Kommentarer
Trackback