Emma

Umeå blev för mig en sorgens stad.

Jag vet inte hur jag i ord ska kunna med rättvisa beskriva hur jag kännde då jag såg dig ligga dära.
Och jag har fortfarande dåligt samvete av att jag inte vågade säga allt som jag skulle vilja. Chocken tog över av att bara se dig, du var så olik dig. Jag ska därför inte skriva nå mer om de annat än att det var chockartat, nog för att jag varit på sjukhus mer än dom flesta och praktiserat där länge, men detta var helt annat att gå in som anhörig till en väldigt svårt sjuk. för som jag sa, jag kan alldrig ge rättvisa åt dig eller kännslan att se dig med ord.
Jag älskar dig farmor!

Jag har haft en otroligt lönsamm dag idag, jag har haft väldigt mysigt med john å syrran. Även om det var under mycket tråkiga omständigheter.
Jag har väl heller inget speciellt att berätta om helgen eftersom det har gått väldigt lungt till.
Så jag tror att jag avslutar där..

förstår att det är jobbigt och gör ont inombords. fast jag tror ändå att det i långa loppet kommer kännas bra att du for.. och det gör mig så glad att ni fått en skön dag med John..det behövde nog han med massor.. eller det vet jag att han gjort. han har längtat så mycket efter er.. nu får det bli en dag i taget gumman..små små steg.. att leva innebär även att man vet ytterligheterna..kanske man tar rätt på livet bättre då? jag vill tro det i alla fall..älskar dig..