Emma

För det första ska jag väll be om ursäkt för min frånvaro.. antar att det här med blogg går lite upp och ner ibland! men har juh haft den x antal år(därav namnet ahah ) så än har jag inte tänkt ge upp.

För det andra så kan jag upplysa er om att jag tog körkortet förra veckan, så det är en fri emma som skriver kan man väll säga! :P
Dock kör jag inte min lilla skrutt pga att den strejkar för mig just nu, men har pappas bil tills den är klar så jag lider då inte.

För det tredje skulle jag bara vilja ta tag i mig själv och skaka om mig ordentligt, för jag har ingen aning om vad jag håller på med nuförtiden.. fick nämligen reda på att skolan har kickat ut oss idag.. jättebra 4 år i önödan och inget färdigt gymnasieutbildning.. suveränt emma bra gjort!
Så nu sitter jag här och mår värre än någonsin fyfan va jag förstör för mig själv och min framtid..
Så nu måste jag ringa imorgon bitti till socialen och boka tid.. får väll se om dom kikkar ut oss från lägenheten.
Skulle inte förvåna mig det går lite på snedkant för mig just nu.
Så på två veckor kanske man hamnar ute på gatan och ska ta vägen vars ?!?! Tjaa antar att om de inte löser sig så finns de inget annat sätt än att flytta ner till moder i dalarna. Allt jag kämpat för om att bli självständig försvann där med.
Vilket jävla bakslag..
Så nu blir det att söka jobb för hela slanten, antagligen flytta till en liten och billig lähenhet med.. frågan är vem som vill anställa en som inte har en färdig utbildning.
Dock har jag nu fått en anställning hos en släkting, ska ta hand om personen eftersom den har cancer och antagligen inet har så länge kvar. Var dit idag på möte, men det känndes inte alls bra.. Känns så fruktansvärt att jag ska ta hand om  personen som står mig så nära.. det tog ont.. vill inte minnas hon/han sådär.. nää egentligen är det för jobbigt och tungt för mig att jobba såå, men jag antar att jag inet har något val nu, jag måste juh ha pengarna så jag har någonstans att bo!
Men det kommer tära på mig.. ushh.. jag vill inte.
Frågan är bara hur man ska göra med lägenheten.. den är på tok för dyr för att jag själv ska kunna ha råd att betala allting åt oss båda..
För första gg så känns allt så jävla hopplöst, hur fan ska jag fixa det här nudå?
Känner mig ensamm om allt de här.. vars tog all trygghet plötsligt vägen ?